Spontana förbränningar, eldstormar och skogsbränder har förekommit sedan tidernas begynnelse.Atmosfäriska tryckurladdningar (plasmiska elektriska urladdningar), t.ex. blixtnedslag, har ständigt orsakat bränder och oönskade antändningar. Därför var människan alltid utlämnad till naturen tills den första åskledaren uppfanns 1753, vilket avsevärt minskade risken för brand orsakad av elektrostatiska urladdningar.

Även om skadorna utomhus till följd av blixtnedslag hade minskat var brandrisken inomhus fortfarande extremt hög. Artificiell belysning utgjorde en stor brandrisk, särskilt för gruvindustrin på grund av de förhöjda metangasnivåer som ofta förekommer i gruvtunnlarna. Överackumuleringen av metangas i kombination med luft inne i kolgruvan (även kallad "firedamp") kan orsaka spontana förbränningar och bränder om en tillräckligt stark antändningskälla, t.ex. elektriska lampor, finns i närheten.

År 1815 introducerade Sir Humphry Davy den första icke-elektriska lampan som var särskilt utformad för att minimera risken för brand i gruvor. Förutom artificiell belysning skedde under den första industriella revolutionen i början av 1800-talet en snabb ökning av diversifierad elektrisk utrustning som letade sig in i fabriker, arbetsrum och hushåll. Detta ledde till en exponentiell ökning av industrins avkastning, produktion och produktivitet. Fördelarna med automatisering tack vare elektrisk utrustning var extremt övertygande, men risken för brand var mycket hög. Av denna anledning blev industrins fokus att förhindra oönskade antändningar och explosioner som orsakades av användningen av elektrisk utrustning.

Idag är antalet självantändningar och brandolyckor som orsakas av elektrisk utrustning ganska lågt. Anledningen till detta är den omfattande tillämpningen av riktlinjerna för primärt och sekundärt explosionsskydd. Det primära explosionsskyddet går ut på att helt utesluta eller eliminera alla brännbara ämnen som kan bilda en explosiv atmosfär. Det är dock självklart att detta inte alltid kan uppnås och att det alltid kommer att finnas platser där det finns brännbara gaser, bensin eller koldamm. Av denna anledning handlar sekundärt explosionsskydd om att skapa explosionssäker utrustning.